Det var tydligen ett halvår sedan sist. Det mest händelserika halvåret i mitt liv. Jag har fött barn, ett helt och underbart barn, och efter det har livet av sig självt förändrats - det har vänts och vridit på sig på de mest extrema sätten som går. Varenda hörn av mig själv och mitt liv har synats och fyllts med något nytt. Så totalt jävla omvälvande. Fantastiskt, explosionsartat underbart såklart. Men också helt fruktansvärt, jobbigt, tungt, sorgligt och panikigt. Det sorgligare ligger i att konstant varenda sekund vara så medveten om jag inte har någon kontroll över livet, det som sker sker och det skrämmer mig varje dag. Det gör mig ödmjuk inför allt jag fått, min underbara familj och det liv som vi har turen att leva. I ett tryggt samhälle, med ett hem, med jobb och inkomster, möjligheter och skyddsnät runt oss. Men att konstant vara så medveten och klarsynt tar mycket på krafterna, jag är helt slut! Sup mig full och fyll min hjärna med glömska och dumhet för en stund. Det hade varit så skönt att bara få vaggas i en avslappnad här och nu-dimma.
Den 29 april föddes hon, min dotter. Förlossningen var rolig och snabb och jättehäftig. När hon kommit ut blev det komplikationer, med mig, och i och med det har det varit både fysiskt och psykiskt tungt efteråt. Men i allt det har hon funnits, mitt älskade barn, som alltid är glad och lättsam och ger livet ett helt nytt spektra av glädje och outgrundlig lycka.
Det här nya livet, livet som förälder, som småbarnsfamilj är så roligt! Varenda nya trappsteg i hennes utveckling är ögonöppnande och spännande. Så här ett halvår in i hennes liv har vi fått rutin på vardagen. Vi går promenader i skogen som vi bor vid, längs bäcken, förbi stallet, till sjön och till grillplatser. Vi ligger på golvet och på sängen och tittar på Babblarna, sjunger och pratar. Hon rullar och masar och vi hejar och applåderar. Vi dansar tryckardisco och leker tittut och gör allt vi kommer på för att få henne att skratta. Vilket hon ofta gör och varje gång är den bästa stunden i livet. Älskade barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar