Att vara gravid.

Jag har bestämt mig för att börja blogga. Sedan jag nyligen fick veta att jag är gravid, vilket kom som livets största chock, är det så mycket känslor och tankar som behöver komma ut i ord och konkreta meningar. Och jag tror att bloggvärlden är ett bra forum, därför att det är så mycket jag saknar i form av andras berättelser om graviditeter, så då gör jag det själv. Berättar om min graviditet, paniken, hulkgråtandet, sömnbristen, familjedrömmarna, tankar om att vara förälder, rädslan för missfall osv.

Jag har läst på alla gravidforum, jag har googlat efter gravidbloggar, laddat ner gravidappar och lånat böcker på biblioteket, och ändå sitter känslan kvar av att inte riktigt hitta det jag letar efter. På de gravidforum jag hittat talas det om skräckscenarion, söndertrasade bröstvårtor och blodmjölk och bebissjukdomar, och jag blir livrädd och kan bara tänka på allt det värsta som kan hända. Många gravidbloggar kan jag inte relatera till då min graviditet känns som tusen resor tyngre och jobbigare än det som ofta visas i bloggarna, alla graviditeter är olika, men för min del vill jag läsa om allt som nu sakta kryper fram om vad som händer med kroppen. Inte bara välkända fakta som att brösten växer, en mår illa och kan bli tröttare än vanligt. Det händer så mycket som jag aldrig hört om, som jag får upptäcka när det händer. Och det är fint och spännande, men också viktigt att veta att det är "normalt", jag är inte den första och enda gravida kvinnan som upplever vissa saker. Jag har en miljon frågor och funderingar som jag inte vågar google svara på, och jag har knappt några vänner eller bekanta med barn. I min umgängeskrets här i Göteborg är jag först med att bli gravid, och det skapar tyvärr ett väldig mellanrum mellan mig och mina vänner, från min egen sida. Jag är inte road och intresserad av samma saker längre, jag är konstant trött och illamående och vill helst bara vila, äta citrusfrukter och youtube:a videos på bebisar och gulliga djur, eller hitta färgglada barnrumsidéer på Pinterest. Allt annat är inte så viktigt. 

Jag hittade till Cissi Wallins blogg. Hon är gravid och skriver sådana befriande saker som jag längtat efter att få läsa. Om förstoppning och tankar om att vara mamma och samtidigt en egen person med drömmar och ambitioner som handlar om annat än barn. Så befriande. Apropå förstoppning hade jag ingen aning om hur mycket magen och tarmsystemet påverkas och lever sitt egna liv. Jag är i vecka 11, men vissa dagar är magen så svullen att jag ser höggravid ut, och när vänner vill se magen har jag liksom tröttnat på att förklara att det är bara gaser, inte själva bebisen. 

Att vara gravid är för mig den största livsomvälvande upplevelsen och jag tycker att det är jätteviktigt att prata om allt som händer med andra, kunna känna igen sig i andras rädslor och tankar och känslor och jag hoppas kunna göra det genom den här bloggen.