Helgen var bra, med kalas, och vänner och hormonella gråtattacker. Och lite av "mitt vanliga liv", med lördagshänget på samma pub på samma gata, med samma vänner och bekanta. Enda skillnaden att jag gick hem tidigast, drack citronläsk och såg kvällen utan den där dimman. Allt var klart, tydligt, högljutt och luktade öl. Men det var fint, och jag behövde inte stå ut med mina egna fulla misstag. Det är en skön känsla, att den här graviditeten kommer med så mycket styrka och insikter, gör mig klokare och lyckligare. Kanske är det självklart, och väldigt logiskt, att när en står inför en sådan här stor och livsomvälvande händelse ser en till det som verkligen är betydelsefullt och allt annat får vara. Att ta hand om sig själv och få känna sig prioriterad, för jag har aldrig vart så viktigt som jag är nu, med ett annat liv i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar