Vi är hemma i våra Örgryteskogar. Bland kolonilotter, rådjur, våffelstugor, stall, sjöar och eldplatser och getter att klappa. Allt det finns bara runt hörnet från där vi bor, och det är en sån lyx. Och att vara ute och promenera i dessa skogar tillsammans, och stanna och grilla korv och dricka termoskaffe är också en väldig lyx. Sådant som jag helst gör med min lilla familj.
Else sover så gott i sin vagn, när vi är ute och går. När vi stannar vaknar hon, lagom till eldshowen som hon tycker om att titta på. Flammorna och färgerna är ju väldigt hypnotiserande.
Under mina mammalediga långa dagar går jag och Else ofta långa promenader i dessa skogar. Else sover mest, och jag funderar på saker. Skogen är så terapeutisk. Jag ser ofta djur, många stirrande rådjur, någon orm, hästar som aldrig vill bli klappade och katter som kamouflerar sig bland stenmurar för att slippa konversera.
De dagarna då jag fått överdos av skog och tystnad och ensamhet tar jag med mig Else och tar spårvagnen in till stan och går runt i de folkligaste butikerna. Där samlar jag på mig överstimulans av folk och sorl och intryck och reklam och prylar och trängsel. Både jag och Else blir jättetrötta och får nog av människor i stora samlingar för några dagar.
Mina gulligaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar